Jag har inte riktigt skrivit om detta tidigare. Men för ca 3 månader sen gick en vän till mig bort. Vi var inte super nära sista tiden men 2007 var vi väldigt nära. Vi var tillsammans till och med. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera detta. Så när jag fick veta den dåliga nyheten så kunde jag inte riktigt gråta. Jag ville lixom inte tro på det. Att han var död. Att han som jag spenderat många nätter och dagar under 2007 var borta. Det är helt obegripligt! Att den friska nästan 20 åringen bara lämnade oss på det vis som han gjorde. Efter begravningen kom stormen. Känslorna jag hade inuti mig som jag inte låtit fram eftersom jag inte kunde/ville inse sanningen. Jag antar att på begravningen förstod jag att det var på riktigt. Alla känslor inne i kyrkan. Helt sjukt jobbigt var det. Glad att jag har vänner som funnits där för mig. Just nu är jag påväg ifrån Alex grav. Var och hälsade på. Fick en varm känsla inom mig. Som att han var där med mig. Jag tror nog att han var där, han finns iallafall alltid med mig i mitt hjärta.

Jag hoppas verkligen att han har det bra där han är nu. Att han dricker massa öl och att han ser oss som tänker på honom och kan ge den lilla värmen som jag fick, som ett tecken att han vet att vi bryr oss.